Suget
Okej, here goes. Jag ska försöka förklara en känsla som jag inte vet om andra känner till? Jag och min vän gör det iallafall. Som ***.
Som en början; alla vet hur det känns att vara extrem-sugen på något? Typ när du bara måste ha chips. Du bara måste ha sältan och fettet kombinerat i den lilla krispiga skivan, och när du tagit den första så finns det ingen återvändo. Ja, inte gör det det för mig iallafall. Ni kan säkert lägga av, när ni blir tillfredställda. Innan ens påsen är slut. Har man suget, så inträffar inte detta. Halvvägs igenom påsen kanske man är mätt. Jaha? So? Chipsen smakar fortfarande gott. Allt annat här i världen som är gott är fortfarande gott och munnen skriker efter det goda, söta, feta, förbjudna. Även om magen är full, även om maten står upp i halsen, så smakar allt fortfarande som det alltid gjort.
Suget är något förfärligt. Det känns på tungan, i hela munnen, som en magnet som bara suger åt sig allt, och äter man det inte så suger det ännu värre. Man blir förblindad och kan inte tänka på annat än just det man vill ha för stunden. Det gäller att distrahera sig. Jag har, i ett extremsugfall, satt mig och skrivit ner alla godissorter jag kunde komma på på några papper. Nej, suget går inte över för det.
Jag har suget nu, imorgon, igår och i övermorgon. Jag vill jämt äta, men jag kan inte. Det finns spärrar i huvudet - jag vill inte ha något i mig. Jag vill vara smal. Jag vill helt enkelt inte äta. Men jag vill äta. Men jag vill inte äta. Det är suget som vill ha. Det är jag som inte vill ha. Om man matar suget med det det vill ha, ens en liten flis, så tar det över hela dig, och man äter ohämmat tills man inte kan svälja mer, eller går och lägger sig.
Jag kan nog inte förklara bättre. I vilket fall så är det förfärligt. I detta nu tuggar jag tuggummi efter tuggummi, suget, suget, suget.
Slutsats? Suget suger.
Som en början; alla vet hur det känns att vara extrem-sugen på något? Typ när du bara måste ha chips. Du bara måste ha sältan och fettet kombinerat i den lilla krispiga skivan, och när du tagit den första så finns det ingen återvändo. Ja, inte gör det det för mig iallafall. Ni kan säkert lägga av, när ni blir tillfredställda. Innan ens påsen är slut. Har man suget, så inträffar inte detta. Halvvägs igenom påsen kanske man är mätt. Jaha? So? Chipsen smakar fortfarande gott. Allt annat här i världen som är gott är fortfarande gott och munnen skriker efter det goda, söta, feta, förbjudna. Även om magen är full, även om maten står upp i halsen, så smakar allt fortfarande som det alltid gjort.
Suget är något förfärligt. Det känns på tungan, i hela munnen, som en magnet som bara suger åt sig allt, och äter man det inte så suger det ännu värre. Man blir förblindad och kan inte tänka på annat än just det man vill ha för stunden. Det gäller att distrahera sig. Jag har, i ett extremsugfall, satt mig och skrivit ner alla godissorter jag kunde komma på på några papper. Nej, suget går inte över för det.
Jag har suget nu, imorgon, igår och i övermorgon. Jag vill jämt äta, men jag kan inte. Det finns spärrar i huvudet - jag vill inte ha något i mig. Jag vill vara smal. Jag vill helt enkelt inte äta. Men jag vill äta. Men jag vill inte äta. Det är suget som vill ha. Det är jag som inte vill ha. Om man matar suget med det det vill ha, ens en liten flis, så tar det över hela dig, och man äter ohämmat tills man inte kan svälja mer, eller går och lägger sig.
Jag kan nog inte förklara bättre. I vilket fall så är det förfärligt. I detta nu tuggar jag tuggummi efter tuggummi, suget, suget, suget.
Slutsats? Suget suger.
Kommentarer
Trackback
