My mind is racing

Jag vet ingenting. Vet inte vad jag vill. Har liksom "moments of clarity" och vill att allt ska vara "normalt". Sedan så käkar jag massor. Och sedan gråter jag. Och sedan äter jag inget, eller så lite jag nånsin kan.
Jag hatar mig.
Jag hatar mig.
JAG HATAR MIG!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0